Alla dessa kärleksfilmer.
Såg precis en film med Ellie. 'Elisabethtown' som handlar om en själmordsbenägen snubbe som träffar en tjej som är extremt uttåtriktad och pratar hur mycket som helst. Hon lyckas i alla fall vinna killens hjärta tillslut och han blir lycklig osv..
Låter som en dålig film men den var faktiskt väldigt bra.
Dock stör jag mig på att alla dessa lyckliga slut i filmer trots missförstånd och diverse felsteg. Man borde ju bli glad av att se en film som slutar med två lyckliga människor som kysser varandra och någon ursöt låt spelas medan eftertexterna börjar rulla. Men jag blir liksom bara ännu mer övertygad om att den sortens lyckliga slut i princip inte finns.
Jag menar, om en kille sitter för sig själv och en okänd tjej plötsligt börjar prata med honom och fortsätter trots att han inte verkar särskillt intresserad; slutar det verkligen med att han ringer henne sen då? Skulle inte tro det.
Tänk hur otroligt många människor som går omkring och drömmer om den där perfekta filmromansen. Som hoppas av hela deras hjärtan att den stora kärleken ska dyka upp ur ingenstans.
I verkliga livet blir det aldrig perfekt och det drar inte igång en ballad när man kysser någon man älskar.
I verkliga livet dränks eftertexterna oftast i tårar och krossade hjärtan.
Men behöver verkligen riktig kärlek någon musik?
Låter som en dålig film men den var faktiskt väldigt bra.
Dock stör jag mig på att alla dessa lyckliga slut i filmer trots missförstånd och diverse felsteg. Man borde ju bli glad av att se en film som slutar med två lyckliga människor som kysser varandra och någon ursöt låt spelas medan eftertexterna börjar rulla. Men jag blir liksom bara ännu mer övertygad om att den sortens lyckliga slut i princip inte finns.
Jag menar, om en kille sitter för sig själv och en okänd tjej plötsligt börjar prata med honom och fortsätter trots att han inte verkar särskillt intresserad; slutar det verkligen med att han ringer henne sen då? Skulle inte tro det.
Tänk hur otroligt många människor som går omkring och drömmer om den där perfekta filmromansen. Som hoppas av hela deras hjärtan att den stora kärleken ska dyka upp ur ingenstans.
I verkliga livet blir det aldrig perfekt och det drar inte igång en ballad när man kysser någon man älskar.
I verkliga livet dränks eftertexterna oftast i tårar och krossade hjärtan.
Men behöver verkligen riktig kärlek någon musik?
Kommentarer
Trackback