V i w i

Somebody wants you
Somebody hopes that one day you'll see, that somebody's me.

Såg precis en film med Ellie. 'Elisabethtown' som handlar om en själmordsbenägen snubbe som träffar en tjej som är extremt uttåtriktad och pratar hur mycket som helst. Hon lyckas i alla fall vinna killens hjärta tillslut och han blir lycklig osv..
Låter som en dålig film men den var faktiskt väldigt bra.
Dock stör jag mig på att alla dessa lyckliga slut i filmer trots missförstånd och diverse felsteg. Man borde ju bli glad av att se en film som slutar med två lyckliga människor som kysser varandra och någon ursöt låt spelas medan eftertexterna börjar rulla. Men jag blir liksom bara ännu mer övertygad om att den sortens lyckliga slut i princip inte finns.
Jag menar, om en kille sitter för sig själv och en okänd tjej plötsligt börjar prata med honom och fortsätter trots att han inte verkar särskillt intresserad; slutar det verkligen med att han ringer henne sen då? Skulle inte tro det.

Tänk hur otroligt många människor som går omkring och drömmer om den där perfekta filmromansen. Som hoppas av hela deras hjärtan att den stora kärleken ska dyka upp ur ingenstans.
I verkliga livet blir det aldrig perfekt och det drar inte igång en ballad när man kysser någon man älskar.
I verkliga livet dränks eftertexterna oftast i tårar och krossade hjärtan.

Men behöver verkligen riktig kärlek någon musik?

Var och varannan dag kan man läsa i tidningar om våldtäkter och liknande överfall på tjejer. Jag har tänkt en del kring detta och kommit fram till att allt har med samhället att göra.
Det är vi individer som utgör dagens samhälle vilket betyder att de enda som kan ändra på det är just vi. Jag vet att det låter jättekonstigt och ska försöka att förklara mitt resonemang så gott jag kan.

I dagens samhälle är vi kvinnor underlägsna (inom just våldtäkts-området i alla fall). De män som begår våldtäkts brott och dylikt har ingen respekt för kvinnor eftersom de anser sig ha rätt att göra något så vidrigt.
Som förälder till en dotter börjar man tidigt att uppfostra henne efter hur samhället ser ut (vilket är fullkomligt logiskt). Man lär sina flickor att alltid vara på sin vakt och att de måste undvika att försätta sig i situationer som skulle kunna resultera i t.ex. en våldtäkt.

Som förälder älskar man sitt/sina barn mer än något annat och vill dem såklart alltid deras bästa (finns dock undantag).
En våldtäktsman tycker om att känna sig överlägsen och självklart blir han triggad av att se en ung tjej se sig osäkert omkring då hon promenerar hem ensam på kvällen.
Sluta att gå runt med förhoppningen att våldtäkterna drastiskt ska minska på något mystiskt vis. Tro inte att man lika gärna kan sluta bry sig i tron om att vi ändå inte kan påverka vad som sker.
Jag tor att det finns något vi kan göra för att bryta den onda cirkeln i dagens samhälle. Vi måste sluta uppfostra våra döttrar till offer. Sluta att bara lära dem vad man ska akta sig för och varför.

Det är dags att tala om för alla unga tjejer att de är smarta och stärka deras självförtroende med kunskaper i självförsvar och ett överfallslarm att ha på sig.
Jag är inte underlägsen och det är de signalerna jag måste sända ut till omgivningen. Vi bör veta vad vi ska göra om vi hamnar i en situation som kan leda till våldtäkt och inte bara varför vi bör undvika den.